fredag 19 augusti 2011

Inte som alla andra

Jag var själv mobbad som liten. Min skolgång i Trollhättan var ett rent helvete. Jag visste aldrig vad som skulle hända. Skulle jag åka på stryk, skulle någon kasta ord efter mig. Skulle jag bli utsatt för något brutalt skämt? Vad för skador på kroppen skulle jag behöva dölja.
Elizabeth, som gick ut femman i juni, har blivit fasthållen i skolmatsalen där de som ska föreställa hennes skolkamrater hällt mjölk över henne. Hon har utsatts för mordhot, slag och stryptag. Andra elever går och tvättar sig efter att ha rört vid henne och säger att hon är äcklig.

I stället för att sätta stopp på mobbningen har skolan fått Elizabeth att må ännu sämre genom att skylla det som händer på henne.

Jag mår så jävla dåligt när jag läser sånt här. Denna tös och många andra barn, kränks under sin skolgång. De som ska vara där som ett stöd, de vuxna De finns inte, och istället för att hjälpa den utsatte. Så skuldbelägger man den mobbade. De som mobbar tas i försvar. Det hittas på förklaringsmodeller och orsaker. Den som mobbar får prata ut. Dock aldrig ställas till svars. Den som mobbar är ett offer. Känns det igen. Det är alltid förövaren i Sverige som är offret. Aldrig den som utsatts för något. Den som kränks, är alltid problemet och ska skuldbeläggas. Så att den som mobbar/begår ett brott kan gå vidare med sitt liv.
Länk
Läs vidare allahuakbar.se